Kaos.

Jag och P försöker möblera om. Mestadels går det snett. Jag har ned speglar. Vi. Båda står alldeles stilla med alldeles för mycket tyngd och bara gapar. Vi sinkar inte. Väggarna skrapas upp överallt, av sängar, bord och svordomar. Uråldriga kattspyor upptäcks under gamla möbler. De är så antika att jag kan bli rik på dem. Men jag skjuter bort tanken och försöker moppa upp dem, efter att ha skrapat på dem med kniv. Innan inträffar det där så sjukt manliga; om man skall byta plats på två möbler till exempel, så dammsuger man och våttorkar golvet inunder. Eller? Men nej. Vad är det ni inte ser, män? Varför ser ni inte den monstruösa mängd med damm och kattspyor, varför vill ni inte ha det rent när man ändå får tillfälle att städa? Varför vill ni utveckla dammallergi? P far omkring som en virvelvind, han tar således över min vanliga roll. Jag domderar och gapar, och så inser jag att en flytt/ommöblering är vanskligt för ett förhållande. I alla fall för en liten stund.

Det går knappt att gå här inne och vet ni. Jag vill slänga hela lägenheten! Tror bestämt att jag behöver en grogg.