onsdag, november 18, 2009

Paris.

Lagom till Paris-resan kommer jag att få årets blodblad från huttikan. Kanske inte så välplanerat? Hur tänker jag, egentligen? När man är i Paris ska man ligga, vara avslappnad och inte oroa sig för läckage.

tisdag, november 17, 2009

Varför jag avskyr telefonsamtal + TV

Ringer till slut hemska Comhem för att beställa satellit-TV (trodde att det var dem jag skulle vända mig till) och försöker förklara mina problem (till en svindlande seg supporter). Problem: plötsligt hade jag bara 1:an, 2:an och 4:an och en matta drogs bort under mina fötter när jag upptäckte att jag inte kunde kolla på finalen av "Ensam mamma söker" för ett par veckor sedan.

-Hej, jag jag har ingen bild längre och måste tydligen beställa box från er.

-Du har ingen bild?

-Nej, det är... ingenting. Borta! (Försöker få fram att trean, femman och sexan har försvunnit och att det bara är en kortfilm som visas på de gamla kanalerna, en enerverande film som säger att man skall ringa Comhem och beställa. Det gick dåligt, jag blir så nervös av sånt här.)

-Vadå ingenting?

-Men det är ju bara den här ungen som poppar popcorn! (Deras vidriga reklam som vi kanske har sett, där ungjäveln poppar popcorn på boxen.)

Den trögfattade lilla snärtan verkade inte ens ha sett sin egen arbetsgivares reklamfilm, men det är väl förståeligt.

Jag är så trött på att folk inte är logiska och att de inte lär sig använda uteslutningsmetoden. Sedan är jag trött på att man ska BETALA för sina gamla kanaler som man har haft i nio år? "Dubbelt så många kanaler för samma pris", ursäkta, Radiobögen är det enda jag har betalt för TV hitintills, 600 i kvartalet eller så, nu skall jag pynta 199 i månaden OCH radiobögen!

Man kanske kan fråga sig vad jag ska ha digital-/satellit-TV till överhuvudtaget, men skit i det.

Minipiller - not my cup.

Jag har snart ätit minipiller (Exlutena) i tre år. Tänkte sluta, tänkte sluta, tänkte sluta - men det hela har gått åt helvete eftersom att jag har sådan grav ångest för alternativa preventivmedel. Kådis i ett fast förhållande känns bara MÄRKLIGT, ångestladdat, hemskt. Men det kommer alltid uppvaknanden efter långa plågor - man kan inte hålla på hur länge som helst. INSIKT är något jag är urusel på, men jag är så jävla illa tvungen nu.

Visst har det varit skönt att slippa blodet från hugget, visst är det skönt att kunna pippa utan att behöva tänka på något annat än knullet i sig, men tre år (om två veckor) in i förhållandet inser jag att, inget sex och ingen antibarntrygghet i världen är värda det här. För jag mår PYTON av dessa piller; inte hela tiden, men jag är extremt lättstött och psykiskt känslig, mina pattar är nästan ständigt värkande. Jag gråter nästan varje dag över något, min hy är ett oljefat, allt är åt helvete. Men: jag mår bra men med många ångestladdade inslag. Hajar ni?

Jag minns i början av min minipillerbehandling, att Per nästan bad på sina knän: -Snälla, sluta med de där, du har blivit en häxa. Vi kör med kondomer istället. Jag tror inte att hormoner är så bra för dig. Eftersom att jag avskyr kondom så har jag propsat på att "det går över". Jag har visserligen inte låtit mina frustrationer gå ut över honom i fortsättningen, men denna jävla LEDSAMHET och överkänslighet för allt, allt! Eftersom att jag verkar reagera så pass på minipillren (som sagt, ingen menstruation på tre år förutom två mellanblödningar) så är det väl rätt jävla logiskt att jag ÄR känslig för de förbannade jävla fittpillren, det vidriga gestalgenet, och att biverkningarna kommer med full kraft; huvudvärk, viktökning, akne och humörförändringar som nedstämdhet, oro och ångest.

Jag kan skylla mig själv som har låtit mig må såhär av och till och ständigt återkommande, i tre år. På vissa plan är jag tyvärr oerhört handfallen och initiativlös. Jag har varit så korkad som har "trott" (läs "förträngt verkligheten"; att kondom är mitt enda alternativ) att man inte kan ha biverkningar längre än ett par månader. Istället har jag låtit mig acceptera ett mående och låtsas som att det är "jag". Allt för att kunna få ligga. Det är så idiotiskt att jag får rena rama dåndimpen.

Någon mer som har vidriga erfarenheter av minipiller, eller känner någon som har/har haft det?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vad har hänt med min stresstålighet?

  • Blir jag stressad i tunnelbanan går jag på första bästa tåg som kommer in, utan att tänka på det. (Idag: hamnade i Hammarbyhöjden.)
  • Blir jag stressad när jag är i stan går jag in i trance och återfår medvetandet på någon märklig gata eller i någon mystisk affär. (Förre veckan, typ söder runt)
  • Blir jag stressad i stora lokaler går jag vilse och kan irra omkring i tjugo minuter innan jag hittar rätt. (I lördags på SÖS, fem minuter blev tjugo, hiss upp och ned på fel plan osv)
  • Blir jag stressad i arbetet vill jag bara gråta, men inträder tack och lov i något slags lugn, vilket dock kan utstråla (och framförallt utlösa i) robot-beteende. (Jämt?)
  • Blir jag stressad hemma slår jag sönder porslin - med eller utan vilje. Alternativt går jag in i allting och får en helblå hudkostym. (Varje dag.)
Och jag undrar varför jag inte kan sova, liksom?

måndag, november 16, 2009

Mallig Åsa.

På TN i lördags:

Åsa (nickar glatt mot en stupfull kille på dansgolvet som wobblar omkring som en uppretad kägla): Titta, han har jag legat med!!

Syster Jennie (fruktansvärt imponerad): Jaså...

Vem är inte mallig när man får tillfälle?

söndag, november 15, 2009

SÄLLAN!




Alltid denna olämpliga tunghäfta vid diverse tillfällen.

Kursledaren hade ringt mig som hon har gjort med alla från SÖS-delen, hon ville veta hur det går med praktiken och så. Jag missade samtalet men ringde sedan upp. Hennes karl svarade och han undrade vem jag sökte. Grejen är den att hon har ett väldigt annorlunda namn, tror att hon har döpt om sig till ett asiatklingande. Jag kom verkligen inte på vad hon hette, fastän att jag hade sett namnet på hitta.se en minut tidigare.

-Hej! Eh... ja, det här numret hade ringt mig. Jag söker... ja, det här numret hade ringt mig.

-Jaså, vad heter du då?

-Ja, det vet jag knappt själv. (Blev så förskräckt att när jag glömde hennes namn.) Nej, jag heter Åsa Efternamn förresten, tror att detta samtal kan ha att göra med min skola...

Då hajade han biffen och jag fick tala med henne.

Typiskt mig, säger ni?

lördag, november 14, 2009

Det sötaste som jag har sett?

!!!

Hemorrojdkräm.

Jag skall fixa en före- och en efterbild på utan eller med hemorrojdkräm.

Hejdå, blodkärl. Hela ansiktet insmort.

Stopp


Stopp i tarmen igen och nu ska jag iväg till brutna ben. Hej!

fredag, november 13, 2009

Ingen höjdskräck här inte.

Den här filmen orsakade att både tangentbord och tofflor på ett par minuter blev genomsura!